Katleen Van Langendonck är en flamländsk kvinna, vars tidigare ideal kolliderat med den mångkulturella verkligheten. Som kulturpersonlighet, sysselsatt med teater, bokrecensioner och radio, har hon inte gjort sig känd för några "högerextrema" åsikter, utan tvärtom tidigare utförligt hyllat mångkulturen i skolan. Hennes erfarenhet av att ha en egen son i skolan i dagens Belgien, har dock fått henne att tänka om, vilket hon beskriver i en insändare i De Standaard.
"Min tro på framtiden för vårt mångkulturella samhälle har genom den praktiska erfarenheten av en genomsnittlig skola fått en ordentlig törn."
Det skall tilläggas att man i Holland och Belgien offentligt talar om "svarta" och "vita" skolor, vilket alltså inte är ett utslag av rasism, utan helt enkelt en beskrivning av andelen elever med invandrarbakgrund. Katleens brev lyfts även fram på Vlaams Belangs hemsida:
Även om slutsatsen är politiskt inkorrekt, känner många sociologer väl till fenomenet. Flamländska elever presterar sämre i takt med att andelen med invandrarbakgrund ökar. Inte bara språket, men också föräldrarnas yrkesliv (eller brist på detta) och den kulturella bakgrunden spelar en avgörande roll. Denna obekväma slutsats kom också Katleen till. Genom att skicka sitt barn till en 'färgad skola' gick verkligheten inte längre att förneka.
"Den som äter fläskkött kommer till helvetet"
Berättelsen om hennes erfarenheter är gripande. Med rätta problematiserar hon faktumet att "mödrar ser det som normalt att arbeta precis tillräckligt länge för att åter få arbetslöshetsersättning för heltid" eller att klassen permanent hamnar på efterkälken för inlärning genom den oproportionerliga andelen elever med invandrarbakgrund.
Men också det kulturella inflytandet på hennes barn ställs på sin spets. "Att min son vill tro på Gud och Allah för att han då är säker på att inte få en bomb på sig, är jobbigt. Att han frågar om det är sant att han hamnar i helvetet för att han äter fläskkött, är det också. Att han inte förstår varför Jultomten bara kommer till ett par barn i klassen, är smärtsamt. Och att samtliga, förutom de två nederländskspråkiga eleverna, tas ur klassen för specialundervisning, är oroväckande. Att, trots denna hjälp, en stor del av klassen behöver 40 minuter för övningar, som vissa elever klarar på 10 minuter, är ohållbart. Katleen påpekar också att allt mer resurser och uppmärksamhet går till en grupp som efter fem generationer fortfarande inte har integrerats. "Läxhjälp, språklektioner för föräldrarna, speciallärare, logopeder. Allt detta är fantastiskt, men det verkar inte som om det är för oss längre", säger den bekymrade modern.
Mångkulturens bankrutt
Genom sin erfarenhet har Katleen kommit fram till beslutet att denna termin skicka sin son till en annan, 'vit', skola. Hon ställer sig frågan om inte hennes sons framtidsmöjligheter raseras genom valet av en 'färgad skola'. "Var finns politiken som strävar efter att lösa detta problem? Andra lösningar än att byta skola?"
Vi har tidigare tittat på de mångkulturella problemen i Flanderns skolor här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar